emmplutt

Kände mig nästan lite vuxen när jag körde in i pappas jobbgarage idag. Oj oj oj. Snart äre bara portföljen och kavajen som saknas. Och en finare bil. Och villan. Och mannen. Och jobbet. Och hunden. Och ungarna. Och ansvaren. Och problemen. Och rutinerna. Och tristessen.

NEJ FIFAAN.

Tror jag fortsätter vara ovuxen några decennier till. Eller varför inte en livstid eller två?

Haha mamma och nemo här i soffan bredvid har bildat kör. De snarkar ikapp så sött så.

Annars då. Har rotat fram mina sommarkläder idag. Kändes gött o prova shorts och linnen när snön ligger kvar utanför och termometern visar ett par minus. SUCK ON THHHHHHHHAAAAAAAAAAAAAATTTTTTTTTTTTTTTTTTTTT!

Nu tror jag den där hustomten hittat hit. Han som nöp mig i sidan igår på 84an. Han med den blå lille hatten, det grå skägget och de mossgröna byxorna, ca en aln hög. Han sprang förbi där borta vid dörröppningen nyss. Vinkade lite i farten, sprang runt som om det brann i knutarna, den lille filuren. Nej, liten filur är han visst inte, det säger det höttande långfingret tydligt och klart.

När jag är hungrig märker jag det oftast på mina tankar. Jag menar hungrig i magen är jag ju alltid liksom.

Men är jag hungrig blir jag en riktig liten argbigga. Sitter på bussen och irriterar mig på en människa som inte sätter sig, fast det finns lediga platser. Så stod han idiotiskt nära väggen med konstig vinkel i benen.

En annan människa bar sin matpåse konstigt. Varför håller man inte i handtagen när det finns såna? Töntigt. Dessutom, vem fan handlar på netto?

Och nån har ett jävla småleende och pratar mesigt, sluta vara en tönt. Och glo inte på mig iddi.

Då fattar jag att jag är hungrig.
Mm, en riktig liten bitterfitta. Eller dubbelfitta har jag annars hört att jag är.

Mamma: Ska du åka ensam och simma?
Jag: Japp. Jag är ändå så mkt snabbare än alla andra.
Pappa: Är dom så långsamma?
Jag: Det är jag som är asgrym.
Mamma: Hon är väl som sin mamma.

Inte konstigt att jag blivit som jag blivit.

Deo, schampo, trosor, tia.
Vilken ska bort?

Trosor- det var vad jag kom ihåg att ta med till simhallen.
Nä men förändringar är väl överskattat?

I full galopp över savannen, tassarna spinner fram, de snuddar knappt vid marken.
Den gyllene pälsen speglas i solens sista strålar.
Manens vågor rör sig i takt till de starka musklerna som graciöst för lejonet framåt.
Frihet.

 

Buggen som spårade?

Känns bra att gå runt i vinterkylan och leta bikini och shorts.
Känns också bra att i princip alla julklappar är fixade, tidigt ute i år igen.
Känns bra med bilkörningen nu.
Känns bra att det är dan före dan före dopparedan. (f.ö.- hur kul uttryck?)

Ae, men .. det här med känslor är tydligen min grej.


Frågan är varför kiwi alltid får mig att tänka på koalabjörnar? Kan det va nosen?

Förstår inte varför folk alltid ska slåss med mig. Jag har väl aldrig muckat med nån? Nu har jag tydligen ett blåmärke på läppen.

Alla barnen var vackra utom Emma, hon såg ut som en fågelskrämma.

Spelat fifa-match för första gången. Kuul! Men jag var för bra för att få vara med i pojkarnas turnering. De kunde ju inte få stryk av en tjej- rookie dessutom. Går ju inte.

Om man värmer saft- då smakar det glögg ju. Äckelpäckel.

Älskar att gå och lägga mig lite sådär småhungrig. Då kan man drömma om frukosten. Ahh vilken lirare jag är. Steak sauce.