Mötet med Zlatan
.. och Sebastian Larsson.
En vanlig småregnig söndagsförmiddag. Jag jobbar i receptionen på SATS Stureplan. Plötsligt öppnas dörren och jag tror bokstavligt talat inte mina ögon. In stiger en snubbe i landslagsoverall, någon sorts tränare, efterföljd av Sebastian Larsson och - Zlatan Ibrahimovic.
Jag blir helt skakis och sådär fnittrig och fumlig som en störtkär liten tjej på elva vårar. Hjälper dem in i spinningsalen, sätter på cd-spelaren med Zlatans hjälpande hand precis bredvid. En man i 45-årsåldern kommer in och frågar om han får ta kort. Jag får agera fotograf.
De kör sitt pass, går upp i rehab-avdelningen och kör lite mer. Jag går runt som på moln och skakar av någon sorts starstrukk-upphetsning. Töntigt, men jag kan inte hjälpa det.
När de kommer ner kilar tränaren och Larsson in på toan, medan Zlatan köper en dryck, (kolsyrad Bon Aqua med typ blodapelsinsmak eller liknande, för den som vill veta) och två bananer. Den ena ger han till Larsson: "Ta en banan". Ingen reaktion. "Jamen ta en banan då!"
Känner att jag MÅSTE få en bild, hur jobbig jag än är. Så jag tindrar med ögonen och säger: "Får jag vara jättejobbig och också be om en bild med er två?". "Absolut", svarar båda två.
När Zlatan har betalat säger han: "Skulle du ha den där bilden eller? Jamen hoppa över här då!". Springer runt, ställer mig i mitten och kramar om dem. Tycker de håller lite mesigt om mig, så jag drar till dem lite närmare. "Oj!" utropar Zlatan. Jobbig tjej, säkerligen, men det gjorde definitivt min dag - och förmodligen många framöver. Dessutom såg de betydligt gladare ut på min bild än den med mannen som jag tog. Score!
En vanlig småregnig söndagsförmiddag. Jag jobbar i receptionen på SATS Stureplan. Plötsligt öppnas dörren och jag tror bokstavligt talat inte mina ögon. In stiger en snubbe i landslagsoverall, någon sorts tränare, efterföljd av Sebastian Larsson och - Zlatan Ibrahimovic.
Jag blir helt skakis och sådär fnittrig och fumlig som en störtkär liten tjej på elva vårar. Hjälper dem in i spinningsalen, sätter på cd-spelaren med Zlatans hjälpande hand precis bredvid. En man i 45-årsåldern kommer in och frågar om han får ta kort. Jag får agera fotograf.
De kör sitt pass, går upp i rehab-avdelningen och kör lite mer. Jag går runt som på moln och skakar av någon sorts starstrukk-upphetsning. Töntigt, men jag kan inte hjälpa det.
När de kommer ner kilar tränaren och Larsson in på toan, medan Zlatan köper en dryck, (kolsyrad Bon Aqua med typ blodapelsinsmak eller liknande, för den som vill veta) och två bananer. Den ena ger han till Larsson: "Ta en banan". Ingen reaktion. "Jamen ta en banan då!"
Känner att jag MÅSTE få en bild, hur jobbig jag än är. Så jag tindrar med ögonen och säger: "Får jag vara jättejobbig och också be om en bild med er två?". "Absolut", svarar båda två.
När Zlatan har betalat säger han: "Skulle du ha den där bilden eller? Jamen hoppa över här då!". Springer runt, ställer mig i mitten och kramar om dem. Tycker de håller lite mesigt om mig, så jag drar till dem lite närmare. "Oj!" utropar Zlatan. Jobbig tjej, säkerligen, men det gjorde definitivt min dag - och förmodligen många framöver. Dessutom såg de betydligt gladare ut på min bild än den med mannen som jag tog. Score!
