Höstbilder

I september börjar en annan typ av vår.

Fota fina höstbilder var planen för Lovisa och mig. Kom på lite sent att löven knappt hunnit gulna, så blev bara några få bilder. Här har ni ett litet smakprov iaf.






Snyggast på festen


Carro och Lina åker till USA ett år, så temat på hejdå-festen var konstigt nog USA.
Ska man göra nåt ska det bannemig göras ordentligt.
Så vi var klart snyggast på festen.



Sen tänkte jag bara säga att ålder, det är en siffra.
Aldrig blir man för gammal för lekar, nejnej.
Hoppas aldrig jag slutar vara barnslig.

Super Nintendo kan vara världens bästa tv-spel.
Linsod o jag spelade musse pigg, hur kul som helst.
"Hästar är som karlar, man kan ha två."
Skönaste citatet av nån snubbe.


En förtrollad värld

Imorse. Solen har nyss gått upp. Lyser över gräs och skog. Daggen glittrar. Trollskt.
Jag förstår att folk förr i tiden trodde på magi.
Det var så jag kunde se tomtarna traska runt i gräset.
Höra älvorna som sjöng om skogens hemligheter.

Tänk vad roligt det skulle vara om det faktiskt fanns en annan värld än den vi ser.
Ett Narnia, en trollkarlsvärld, någonting.
Lite dold magi som vi inte vet om.
Det vore så mycket roligare, mer spännande, på nåt sätt.
Äventyrligt. Tänk att faktiskt få uppleva ett riktigt filmäventyr.
Grymt.


Lord Of The Rings

Har laddat upp med LOTR-musik. Nu är det dags.
Äntligen ska jag läsa böckerna. Med början nu.
Världens bästa filmer kan ju inte vara annat än bra i bokformat.
Ja, jag är en riktig nörd.

For the time will soon come when hobbits will shape the fortunes of all.

I'm dancin' and singin' in the rain

Why am I smiling and why do I sing?
Why does September seem sunny as spring?
Why do I get up each morning and start
happy and head up with joy in my heart?
Why is each new task a trifle to do?
Because I am living a life full of you.


Nerrå tare lugnt har inte gått o blivit förälskad eller så. Är bara allmänt kär i livet.
Cyklade hem dyngsur efter en fotbollsträning där jag mest stått på sidan av pga ljumsken.
Ipod-batteriet slut. Regnet öste ner.

Då, just då, mådde jag tiptop. Sjöng finfina sånger med underbar sångröst.
För som jag ser det, kan man välja hur man vill se på saker.
Antingen ser man regnet som något uppfriskande, eller så gör man det inte.
Antingen är man glad, eller så är man det inte.
Antingen njuter man av livet, eller inte.


Happyface.


Men om man inte är nån kulturnisse då?

Problemet med mitt målaryrke är att det är lite sådär väderberoende. Hela denna dag skulle jag måla och tjäna pengar, hade jag tänkt. Men regngudarna ville annat.

Blev ett varmt bad istället. Lite klottrande och mysig kulturfredag. Ohja jag har gått o blivit kulturaliserad. Samtidigt som jag satt o ritade konst hade jag på både vem vet mest, postkodmiljonären och nu äre slutdebatten mellan riksdagspartierna som gäller. Fick lite trevligt sällskap av kulturella daniella en stund också.

Vad blir nästa steg? Muséebesök? En kurs i konsthistoria? Första rad på violinkonsert? Eller, ve och fasa, kavaj, skjorta, kjol, strumpbyxor och enkla pumps till en stram hårknut på huvudet? Nej fifaan får tagga ner nu. Bli mig själv igen. En lördag med fotbollsmatch och utgång känns emmplutt. Det kan man ju inte annat än gilla.


Ja, varför inte?

Nejmen varför inte stoppa smörkniven i yoghurten?

Eviva Espana

Överraskningsfest för våra kära vänner david o jakob igår på mitt land, jorå. Mys o skoj trots lite deppstämning stundtals. De gittar till london o skaffar jobb o så, elr så upptäcks de av nån snubbe o blir rockstjärnor. Skulle inte förvåna mig. Isf har de ju två groupies i mig o lollolito, right? ;)

Diggade för övrigt paralympics-pingisen jag o mallan the man körde imorse. Smeknamn var ju mitt uppdrag, kände att ja misskötte det något. Menmen jag vinglar iaf inte för att jag är onykter, jag har bara fel på benen.

Och nu ni, nu ska ni få höra. 4-11 oktober befinner jag, milia o thessmo oss i SPANIEN! Hur najs?!


Handfängsel på talibaner stoppar terrorism

Sätt handfängsel på alla talibaner! Det stoppar terrorismen. Det måste det ju göra. För vi hör ju i media om alla talibaner som ligger bakom terroristattacker. Om alla dessa skulle tvingas bära handfängsel skulle säkert problemet försvinna, tror ni inte? Lägg därtill ett förbud mot att talibaner får skaffa barn så kan terrorismen utrotas för gott.

Ja, visst låter det helt sjukt? Lika sjukt som att alla så kallade kamphundar i Danmark måste bära munkorg. Där är det sedan 1 juli förbjudet att avla, köpa eller sälja 14 (enl. sydsvenskan) olika hundraser. Gör du det kommer den hunden avlivas.

Anledningen är att många "kamphundar" attackerat både människor och andra hundar. För det första är en kamphund en hund oavsett ras som tränats eller tränas med syfte att den ska bli framgångsrik i slagsmål med andra hundar (sv. hundansvarsutredningen). Aggressivitet gentemot människor är, tvärtom vad många tror, inte alls något en kamphund bör ha. Kamphundraser, inte kamphundar, är sådana som pitbulls, amstaffs och ovtjarka.

Problemet med den nya danska lagen är att de hundägare som kommer lyda lagen är sådana som inte har problemhundar från första början. De oansvariga hundägarna vars hundar faktiskt kan tänkas bli aggressiva kommer antagligen inte bry sig om den nya lagen i vilket fall. Alltså är det oskyldiga hundar och hundägare som drabbas.

Det verkliga problemet handlar inte om hundraser, det handlar om hundägare. Oansvariga, okunniga personer som skaffar sig en cool hundras som statussymbol. Människor som inte vet mer om hundar och hunduppfostran än Hitler visste om humanitet.

Men de danska politikerna införde en lag så de kunde säga: Nu har vi gjort något åt problemet. Att deras lösning drabbar oskyldiga och inte kommer åt det verkliga problemet, det är de antingen för ignoranta eller för okunniga att bry sig om.

Att skylla hundattacker på människor och andra hundar på ett fåtal raser, är som att skylla terrorismen på talibanerna, skylla våldtäkter i Sverige på invandrarna eller skylla tyskarnas enorma inflation under 30-talet på judarna, som en viss herre i mustasch gjorde. Att hitta en grupp som syndabock är ett förenklat sätt att sopa problemen under mattan. Men det löser inget.


Lite tankar oså

Husband är ett inte så fint ord. Husband som i man alltså. In english.

Jag gillar att sitta hos frisören. Bli lite ompysslad, läsa nån modetidning. Det bästa är när håret ska tvättas. Ligga i en stol med ryggmassage samtidigt som man blir masserad i huvudet, najs. Dock blir jag aldrig nöjd med håret. Men det är en annan sak.

-Vad heter hunden? Gemo? Han heter gemo. Aha nemo, nästan samma sak. Får vi klappa? -kan ni väl få (oh nej). Heter han nemo? -ja. Han heter gemo, det är nästan samma sak. -ja nästan. Är han farlig? Bits han? -ne. Heter han nemo? -jaa (tröga?). Han är blöt. -ja det regnar ju. kom nemo, nu går vi.
Härliga de är, ungarna.

När vi gick förbi den nyplöjda leråkern kunde jag inte hjälpa att bli ganska sugen. Visst vill man bara gå ner i leran, känna den sippra mellan tårna. Sjunka ner, gegga in sig ordentligt. Som en jättemegastor negerbollssmet. Synd bara på lukten. Men jag gjorde det faktiskt inte. Men sugen det blir man ju.

Ålderdomshem?! utropade han helt överlycklig.

Gorrenarre.

Tro't eller ej, jag lever!

Men klockan är mkt och grisen ska ut tidigt imorrn bitti, så inget inlägg blir det.

Tänkte bara berätta att jag alltid blundar när jag tror att jag kör över en snigel med cykeln. Dråp vill jag inte vara ögonvittne till, tydligen. Kändes väldigt viktigt att ni skulle få veta det såhär i onsdagsnatten.

HALLELUJAH

Varenda vareviga gång jag gått in på spotify har jag sett den där texten bredvid en liten ruta, ni vet där det står Remember me? Varenda vareviga gång jag sett den har jag börjat sjunga på en sång, men de enda jag kom ihåg var just Remember me.

Asså i över en vecka har jag gått o funderat på vilken låt det kunde vara, utan att komma på. JAG HATAR SÅNT! Så idag, då jävlar, skulle jag minsann hitta den där låten. Jag har säkert suttit 45 minuter nu. OCH ÄNTLIGEN HITTADE JAG DEN!! Sökte igenom mina 2000 låtar på iTunes. Mångamånga låtar kändes det som att, jo men den här är det nog. Men icke. Sen kom jag till Johnny Cash. Och där kändes det så rätt så rätt. Bara att det är väl en 45 låtar sådär. Helt plötsligt kom den, den rätta.



HALLELUJAH! Den känslan är så jääkla najs, awesome, obeskrivlig!! Jag är glad och nöjd, resten av veckan är räddad.

RSS 2.0