emmplutt

Va nöjd med allt som livet ger, och allting som du kring dig ser.
Glöm bort bekymmer, sorger och besvär.

Va nöjd med livet som vi lever här.

Har så mycket vishet o delge er, men blir bara långtråkigt o läsa.
Säger bara att man får se livet från den ljusa sidan.
Det finns alltid en sån.
Blir mycket roligare så.
För hur kul är det o gå runt o va sur, ledsen elr irriterad?
Nae precis. Så då får man tänka om. Tänk om tänk rätt.
Ett nytt litet perspektiv. Så blir livet sådär gött som det är.

Why am I smiling and why do I sing?
Why does September seem sunny as spring?
Why do I get up each morning and start
happy and head up with joy in my heart?
Why is each new task a trifle to do?
Because I am living a life full of you.

Nerrå tare lugnt har inte gått o blivit förälskad eller så. Är bara allmänt kär i livet.
Cyklade hem dyngsur efter en fotbollsträning där jag mest stått på sidan av pga ljumsken.
Ipod-batteriet slut. Regnet öste ner.

Då, just då, mådde jag tiptop. Sjöng finfina sånger med underbar sångröst.
För som jag ser det, kan man välja hur man vill se på saker.
Antingen ser man regnet som något uppfriskande, eller så gör man det inte.
Antingen är man glad, eller så är man det inte.
Antingen njuter man av livet, eller inte.


Happyface.

Sätt handfängsel på alla talibaner! Det stoppar terrorismen. Det måste det ju göra. För vi hör ju i media om alla talibaner som ligger bakom terroristattacker. Om alla dessa skulle tvingas bära handfängsel skulle säkert problemet försvinna, tror ni inte? Lägg därtill ett förbud mot att talibaner får skaffa barn så kan terrorismen utrotas för gott.

Ja, visst låter det helt sjukt? Lika sjukt som att alla så kallade kamphundar i Danmark måste bära munkorg. Där är det sedan 1 juli förbjudet att avla, köpa eller sälja 14 (enl. sydsvenskan) olika hundraser. Gör du det kommer den hunden avlivas.

Anledningen är att många "kamphundar" attackerat både människor och andra hundar. För det första är en kamphund en hund oavsett ras som tränats eller tränas med syfte att den ska bli framgångsrik i slagsmål med andra hundar (sv. hundansvarsutredningen). Aggressivitet gentemot människor är, tvärtom vad många tror, inte alls något en kamphund bör ha. Kamphundraser, inte kamphundar, är sådana som pitbulls, amstaffs och ovtjarka.

Problemet med den nya danska lagen är att de hundägare som kommer lyda lagen är sådana som inte har problemhundar från första början. De oansvariga hundägarna vars hundar faktiskt kan tänkas bli aggressiva kommer antagligen inte bry sig om den nya lagen i vilket fall. Alltså är det oskyldiga hundar och hundägare som drabbas.

Det verkliga problemet handlar inte om hundraser, det handlar om hundägare. Oansvariga, okunniga personer som skaffar sig en cool hundras som statussymbol. Människor som inte vet mer om hundar och hunduppfostran än Hitler visste om humanitet.

Men de danska politikerna införde en lag så de kunde säga: Nu har vi gjort något åt problemet. Att deras lösning drabbar oskyldiga och inte kommer åt det verkliga problemet, det är de antingen för ignoranta eller för okunniga att bry sig om.

Att skylla hundattacker på människor och andra hundar på ett fåtal raser, är som att skylla terrorismen på talibanerna, skylla våldtäkter i Sverige på invandrarna eller skylla tyskarnas enorma inflation under 30-talet på judarna, som en viss herre i mustasch gjorde. Att hitta en grupp som syndabock är ett förenklat sätt att sopa problemen under mattan. Men det löser inget.

"Det är snarare ett sätt att se på saker. Du kanske tycker att rÅboten här är en kul grej, medan jag tycker att den är - inte så kul."

Finns egentligen tre sätt att se på sin egen snygghet:

1. Det finns så många som är snyggare än jag.
2. Det finns så många som är fulare än jag.
3. Jag är jag, vad fan har andra människor med saken att göra?!

Har ni sett filmen Batman Begins? Grymt bra, fast fortsättningen är nog ännu bättre. Och Batman, mjao, råfräsch :) Men i alla fall , i den filmen är det någon som säger att det är inte det vi har inom oss, utan våra handlingar, som avgör vem vi är, eller något liknande. Jag tyckte det var bra sagt. För om man säger att man ska värna om miljön men sedan skiter i att panta burkar och allt sådant, då är man väl inte bättre än de som säger att de skiter i miljön? Om man hela tiden är elak mot någon spelar det väl ingen roll om man innerst inne vill vara snäll mot personen?

Det tror i alla fall jag. Visst kan man göra dumma saker, det har väl vi alla gjort, och det betyder inte att vi är "dåliga människor", vad nu det betyder. Men om man gång på gång gör saker som man själv tycker är fel, som man sedan ångrar, varför gör man då de sakerna? Kan man då säga att man är bättre än de personer som gör sakerna samvetslöst? Det tror jag inte. Gör man saker som man själv anser vara fel, är man minst lika dum som en som gör dumma saker och anser att det är rätt. Det är en fråga om moral och etik, men också om handlande.

Att sitta och titta på medan en annan person gör något dumt, gång på gång, utan att ingripa, är även det fel tycker jag. Att påstå att man tycker om en person, men inte det den gör, förstår jag inte riktigt. Visst, om personen ifråga har gjort en dum grej, är det klart att man inte kan döma den. Men, om personen gång efter gång gör åtskilliga dumma grejer, då kanske man borde tänka efter. Är den här personen verkligen schysst? För ens handlingar är väl en rätt stor del av personligheten, eller?

Jag är inte helt hundra på vad det är jag försöker komma fram till, men det jag tror att jag försöker säga är att vi kanske ska tänka efter en gång innan vi handlar. Är det här, enligt mina moraliska synpunkter, verkligen rätt sak att göra?

Vet inte hur många gånger jag haft den diskussionen , när jag påstår att jag inte bryr mig om vad andra tycker om mig. Vissa tycker att jag är dum i huvudet som säger så, och menar att alla bryr sig. Andra håller med mig. Hur som helst så bryr jag mig faktiskt inte om vad folk tycker, så länge jag själv kan stå för det jag gör, det jag säger och det jag har på mig. Alla människor har olika smak , ingen är den andra lik. Vi tycker olika och är olika, så är det bara - och tur är väl det. Så om jag har köpt en ny tröja som jag gillar , skiter jag väl fullständigt i om inte alla gillar den , för jag själv tycker ju att den är snygg och alla har vi olika smak. Har jag sagt något jag tycker, skiter jag väl fullständigt i om andra håller med mig eller inte, för det är min åsikt och alla har vi olika åsikter. Har jag gjort något konstigt skiter jag väl fullständigt i om folk tycker att jag är konstig, så länge jag har haft en anledning att göra det. Om den anledningen sedan bara är att jag tyckte det var kul, så får det väl vara så, då har i alla fall jag haft kul.

Vad jag försöker säga är att alla är vi olika och ingen kan älska alla. Det viktiga är inte vad andra tycker om en, det viktiga är att man trivs med den man är. Mina kompisar tycker uppenbarligen om den person jag är, annars skulle vi väl inte vara kompisar. Om de personer som jag inte ens känner inte tycker om mig, ja , vad spelar det för roll? Att jag har roligt och trivs med den jag är, det är det som spelar någon roll. Det kan låta en smula egoistiskt, och det kanske är just det som är poängen. Det är ju trots allt mitt liv som jag försöker göra det bästa möjliga av. Sedan är det självklart att man ska tänka på andra och vara snäll mot dem , men det betyder inte att man ska tänka på vad de tycker om en själv.

Det gäller att vara sig själv, helt enkelt.