emmplutt

Liseberg igår , där vi blev som barn på nytt. Phille i synnerhet. Skuttade som ett barn av iver att få börja åka alla läskiga åkattraktioner.

Emmplutt the mes vågade sig inte på allt faktiskt. Men de fucka ju upp ordningen, man kan inte börja med uppswinget o sen åka mindre läskiga grejer, det ska ju byggas upp, annars blir det andra mesigt o inte lika magkittlande. Balder är dock bäst, alltid.

Sen är det ju ett faktum att jag valde fel Burger King-kö. Cirkus en timme för att få min mat. En hungrig Emma är inte att leka med, stod o kokade av ilska. Men han som jobbade tog det lugnt, en sak i taget, ingen stress inte. Dags att byta jobb johan?

Radiobilarna var ju en upplevelse också. Det var en mening jag aldrig trodde jag skulle skriva. Eller säga heller för den delen. Men det har jag inte gjort faktiskt. Tio pers inriktade på att stänga in en stackare i ett hörn, mohhaha. Vissa reagerade roligare än andra. Höhö.

Slutligen ett litet tips från coachen. Om det inte är extrem värme, sätt dig inte längst fram i flumride (Hur kul är inte det namnet för övrigt?) med fyra killar bakom. Båten (är det en båt?) går djupt, vilket resulterar i en ganska blöt slutkläm på resan. Vi pratar inte lite stänk här, vi pratar översköljd av en våg två gånger om. Dyng från topp till tå. Och då pratar vi dyng av den blöta sorten, inte alkoholpåverkade. Dyngsur helt enkelt.

AJ. Ont i rumpan. Red för första gången på jag vet inte hur länge. Längre än ett år sen iaf. Och det blev en barbackatur. Jag kan helt o hållet garantera att hästar inte är ryggradslösa djur, för er som tvekat. Ryggraden satt där den skulle.




Och nu är det slut på friden o fröjden här hemma. Mor, far o hund har flyttat hem igen efter nästan sju veckor på landet. Folk som är i vägen, folk som undrar vart man ska, folk som ockuperar soffan, folk som väsnas, städar o tjatar. Baksidan fylls av hundskall och röklukt. Saker som legat så bra på sina platser flyttas plötsligt till nya ställen.
Men nu slipper jag laga mat, handla och få dåligt samvete för de där blommorna som aldrig vattnas eller tvätten som aldrig hängs. Nu får jag en promenadkompis igen. Och en lekkamrat. Och någon att gosa med. Det gillar vi.

Hemma en fredagkväll för övrigt. Vad har hänt? Har jag gått o blivit gammal?

Heppåre

Igår kväll kunde man från odalgatan höra högljudda ljud.
KOM IGEN NU. HÅRDARE. SNABBARE. INTE LÅNGT KVAR NU. GE INTE UPP!
Svett. Pust. Stånk. Stön. Flås. Flämt. Smack. Skriik.


Det var nog tur att vi var utomhus ändå.
Hade det hörts inifrån huset hade det kunnat låta lite tossigt.

Men nu kunde folk som gick förbi min baksida faktiskt se.
Se hur Danni o jag pucklade på varandra,
medan Hanna road satt på sidan av o tog tid.
Träningsvärk som heter duga idag.

Kräftskiva i fredags. Satt på stranden i solnedgången. Inte helt fel.
Mormor satt o läste Slitz, vi diskuterade dasstunnors storlekar och sjöng snapsvisor.
Mitt uppträdande i ovan nämnda tidning blev också ett ämne som togs upp ett antal gånger.
Men har man varit med i en utvikningstidning för första gången blir det väl så.

Idag vaknade jag upp i min gamla säng med mammas päls som täcke.
Med byxorna vid fotknölarna och både smink och linser stadigt på.
Alla grejer som stått på sängen låg utspridda på golvet. I mitt gamla rum.
Tacka vet jag snälla grannar som ser till att man inte går av i garnisonen,
efter en sovstund på sista nattbussen.
Jorå, igår vare fest. En mkt skoj sådan, men det va det där kortspelet
Drunken Busdriver som satte sina spår.
På något sätt tyckte folk om att ge mig alla klunkar.
Tossigt det där.

Hela Sveriges Åke Karlsson, han va en wolig en, den där, han hade bl.a. den egenheten att han hade ovanligt stora fötter va, och dä lär ha varit han som myntade dä bevingade uttrycket: "Hur långt ja än spötter så spötter ja på mine fötter". Dä tyckte di va väldigt woligt på den tiden. Di hade ju enklare sinne för humor då än va di har nu..


Det bästa med ost är ju ändå att man kan skära bort möglet.

Höres av i helgen, nu bär det av till landet. Ha det king tjingeling!

eller iPhone-sjukan, på svenska.

Orsak: Ägare av iPhone.
Symptom: Tvångsmässigt surfande på mobilen i tid och otid.
Smittorisk: Upplevs relativt hög då fler och fler köper dessa iPhones och därmed nästan oundvikligen blir beroende av surfandet. Påverkar även den närmsta omgivningen med irritation då de drabbade allt som oftast uppfattas som osociala och ointresserade av umgänget.
Behandling: Förbud mot tillverkning och ägande av iPhones samt förstörelse av alla iPhones som finns. Alternativ till detta kan vara att lägga ned hela Internet.


Nee, kul skämt i know. Men va fan, sluta surfa när ni umgås tack :)