Jag bryr mig inte om vad folk tycker!

Vet inte hur många gånger jag haft den diskussionen , när jag påstår att jag inte bryr mig om vad andra tycker om mig. Vissa tycker att jag är dum i huvudet som säger så, och menar att alla bryr sig. Andra håller med mig. Hur som helst så bryr jag mig faktiskt inte om vad folk tycker, så länge jag själv kan stå för det jag gör, det jag säger och det jag har på mig. Alla människor har olika smak , ingen är den andra lik. Vi tycker olika och är olika, så är det bara - och tur är väl det. Så om jag har köpt en ny tröja som jag gillar , skiter jag väl fullständigt i om inte alla gillar den , för jag själv tycker ju att den är snygg och alla har vi olika smak. Har jag sagt något jag tycker, skiter jag väl fullständigt i om andra håller med mig eller inte, för det är min åsikt och alla har vi olika åsikter. Har jag gjort något konstigt skiter jag väl fullständigt i om folk tycker att jag är konstig, så länge jag har haft en anledning att göra det. Om den anledningen sedan bara är att jag tyckte det var kul, så får det väl vara så, då har i alla fall jag haft kul.

Vad jag försöker säga är att alla är vi olika och ingen kan älska alla. Det viktiga är inte vad andra tycker om en, det viktiga är att man trivs med den man är. Mina kompisar tycker uppenbarligen om den person jag är, annars skulle vi väl inte vara kompisar. Om de personer som jag inte ens känner inte tycker om mig, ja , vad spelar det för roll? Att jag har roligt och trivs med den jag är, det är det som spelar någon roll. Det kan låta en smula egoistiskt, och det kanske är just det som är poängen. Det är ju trots allt mitt liv som jag försöker göra det bästa möjliga av. Sedan är det självklart att man ska tänka på andra och vara snäll mot dem , men det betyder inte att man ska tänka på vad de tycker om en själv.

Det gäller att vara sig själv, helt enkelt.


Pinnar...

Var ute och gick med Nemo för ett par dagar sen. När vi gick längs skogsstigen tog jag upp en pinne för att leka med honom. Jag tog bara första bästa pinne. Den gick av på en gång. Sedan började jag leta efter den perfekta pinnen att kasta och ha dragkamp med. Det låg en mängd pinnar en liten bit innanför stigen, men jag orkade inte gå in i skogen. Snart närmade sig skogsbrynet utan att jag hittat den perfekta pinnen. Då såg jag en pinne en liten bit in i skogen. Den pinnen var inte den perfekta, det var inte den pinnen jag letat efter, men den såg ut att vara en bra lekpinne. Mycket riktigt, den var grymt bra och gick inte sönder trots Nemos och min dragkamp, så vi fick oss en rolig lekstund där i skogen.

Det gav mig en liten tankeställare. Varför leta efter den perfekta pinnen, men samtidigt vara så lat att bara gå längs stigen och kika utan att prova någon pinne? Förväntade jag mig att den perfekta pinnen skulle hoppa upp i handen på mig? Man måste nog avverka ett par dåliga pinnar innan man hittar en bra. Den pinnen man sedan hittar kanske inte är det man letade efter, men funkar ändå. Det kan man ju inte veta innan man hittat den, eller hur? Den perfekta pinnen existerar antagligen inte, men det finns många bra pinnar där ute i skogen, om man bara ger sig lite tid att hitta en. Så ge inte upp bara för att de första pinnarna sög. Någonstans därute finns en pinne som motsvarar ens förväntningar, kanske inte alla, men tillräckligt många för att den pinnen ska vara värd att leka med.

RSS 2.0