Ett år närmare ...

pensionen! Haha , bara 47 år kvar nu alltså, tänk vad tiden går!

Tänk att lilla spinkiga emmplutt blivit stor och ospinkig, det kunde man inte tro för tolv tretton år sedan minsann. Så mkt minnen man hunnit samla på sig under åren, helt sjukt egentligen hur mkt som får plats i den lilla hjärnan. Men dom minnena ska jag inte dra här , skulle bli på tok för långt!

Så jag säger bara som evert taube: Så ta med glädje ditt jobb fast du lider, snart får du vila för eviga tider. Men inte hindrar det alls att du är glad och ger hals, så kläm nu i med en verklig sjusjungande vals! Det är ju rasande tur att du lever, min vän, och kan valsa omkring uti havanna!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0