Ibland undrar man...

Gårdagskvällen var en riktig kanonkväll. Elr kaninkväll kanske jag ska säga ;)
Förfest hos Moe, sedan bowling (vem som vann o så är inte viktigt, det viktiga är ju att man har kul, right?), därefter dancedancedance på sliver. VÄRT!


En tjej som gör rösten i en tecknad film är på fik.
Sen ser jag reklam för filmen och säger till en klasskompis: Henne har jag träffat. Hon som gör rösten.
En annan tjej på fiket, lite utvecklingsstörd, fyller år. Johanna heter hon.
Personalen, ca 25 pers, kommer in och sjunger värsta grattis-sången, typ som en gospel.
I personalen ingår Danni och en tjej från mitt gamla fotbollslag.
Jag klämmer mig in hos personalen o stämmer in i sången, fast det var trångt.

Sen går en mamma o hennes unge genom en labyrintliknande park, på väg till ett litet slott.
Mamman tyckte de skulle gå på vägen, för hundarna som vid varje krök kunde attackera, men ungen ville gå där.
De fick sällskap av en vakt för att hundarna skulle strunta i dom.
Slottets herre var elak. Mammans gamla man, tydligen.

Sen vare massa barn där, skitjobbiga.
När mamma och min moster gick därifrån, skulle alla ungar samlas i min säng.
De försökte störa mig, men jag sov fast jag var vaken.
Sen packade jag min väska, för jag ville inte va kvar i slottet.
Det tog en himla tid. Sen stack jag o mamma.
Slottets herre var inte glad.
Vi fick sällskap av en vakt för att hundarna inte skulle attackera oss.
Skönt att komma ifrån alla ungar.

Jorå, natten bjöd på tossigheter i hjärnan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0