You Don't Love Me

Grannen plinga precis på och upplyste om att nyckeln satt i låset i dörrn.
Bra jobbat där. För mkt tankar på sovsäckar, liggunderlag, öl, musik.
Och all denna packning. Hur i helvete ska jag lyckas få ner allt i en väska?!
För det är allt jag får ha. Mina vänner känner mig. EN väska, inte mer.
Och hur ska jag lyckas att inte emmplutta mig, inte glömma något?

Men superpower-emma kommer dyka upp imorrn bitti. Klockan fem.
Då jävlar kommer allt ordna sig. Så äre.

Taggar fem nätter på ett hårt liggunderlag
(även om ja köpte ett självuppblåsningsbart sådant), bakisdagar, fyllekvällar,
iskalla nätter o olidligt varma morgnar i ett trångt litet tält,
o-ordentlig mat, ofräsch-het som heter duga, raggarduschar och bajamajor.
Hur fan kan jag vara taggad? Hur fan kan folk vilja åka på sånt egentligen.
Svaret är så simpelt. Det är sjukligt kul, helt enkelt. Och musiken. Inte illa.

Hörs på söndag, PEACE out people!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0