Det där med minnet

Tror jag ska lära känna den där Måtta och börja ta med honom på fester så jag kan dricka med honom. Emilia och Tranås dög ju inge vidare. Körde för många hutt-trick. Hutt hutt. Det ska ju vara eine. Inte fler. Och ja, alla ni som känner Therese Berndtsson, numera går hon under namnet Tranås, av okänd anledning.

Därför var det lite jobbigt där ett par timmar att måla ute i ekängen. Ville lite granna lägga mig och dö på golvet. För de har ju inga möbler. Men klarade mig igenom det hela tack vare en stor (men ändå alldeles för liten) tallrik spaghetti och köttfärssås, samt en himla massa bullar, kakor och chokladbitar.

I fredags bjöds jag på restaurang av mina kära odalgatebarn. De känner mig nog rätt gött, för vad uppskattar jag mer än en god måltid och en öl eller två i trevligt sällskap, gratis? Mat är ju en av livets stora njutningar :D Tackar vi för.

Och ikväll bjöds det på hummer här hemma. Himmelriket. Många som vill fira att jag åker tydligen. Fast jag vet att ni alla kommer gråta er till sömns av saknad. Ett sånt där sjätte sinne ni vet.

Jag hade en poäng med det här inlägget, men tror den försvann nånstans på vägen. Lite grann som gårdagskvällen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0